!

- Ojj, sa jag och kunde inte släppa blicken ifrån hästen som står framför mig. Hela hon sken percis som solen! Hon lyste av självförtroende och kärlek. Kärlek hon bara väntade på att få lägga på en ny människa. Jag nuddar hästens nos försiktigt, och hon trycker sin lena mule emot min hand. Hela jag fick en stöt. Det var något med hästen som jag bara älskade, ifrån första sekund! Hon var gyllen brun och hade silkeslen päls, och en grå mule. Ifrån magen stack fortfarande en del av Navelsträngen kvar, som kallades navelbrock. I högerfram hade hon en hovspricka, och vänsterbak ett benproblem. Men ändå var det den absolut vackraste häst jag sett! Jag började ställa frågor och min faster började visitera hästen.

- Vi har haft henne i fyra år nu, och bara ramlat av en gång, sa den ena dåvarande ägaren.

- Oj, svarar jag och nickar sakta, utan att släppa hästen med blicken.

Var det Doris hon hette?

- Ja, eller vi kallar henne det. Egentligen heter hon My Choice, men vi har alltid kallat henne Doris.

- Doris, sa jag och smakade på namnet. Det passade henne. Doris kanske inte var det finaste namnet på en häst, men det passade perfekt på henne.

- Okej, Kim rider först, så rider Hannah efter det då? frågar pappa.

- Okej, det kör vi på.

Vi hämtade ryktborstar och börjar rykta henne. Åh, så jag längtade efter att få sitta upp på Doris. Så sadlade vi henne och Kim satt upp. Doris skakade ofta på sitt vackra huvve, som hon alltid gjorde. Kim red iväg med Lisa, förra ägaren, och pappa och Catarina började prata. Jag tittade hela tiden på Doris, Så vacker hon var. Sen var det min tur att sitta upp. Hon testade mig ifrån första sekund. Bråkade och sånt. Provridningen kanske inte var den bästa. Jag skrittade bara ut i skogen, men jag tyckte om henne ändå. Hon var precis rätt häst för mig! Jag kände hur ivrig hon var och hur mycket hon längtade efter att sträcka ut benen. Hon va pigg, go och gla, jag älskade henne redan då!

2 veckor senare har vi bestämt oss. Vi ville ta hem henne. Så vi åkte dit och provade igen för säkerhetens skull. Denna gången red vi i ca 2 timmar. Vi både skrittade, travade, galopperade och hoppa. Lika underbar i alla gångarterna. Hon stack med mig, men det var inget som hinderade mig, en galen lite tolvåring på en ganska oskolad tioåring.

Två dagar senare åker vi dit igen, nu för att kolla hur hon är hos hovis. Hon stod där och snarka <3

Och ytteligare 2 dar senare är det den 17 agusti 2008, då fick du komma hem till mig <3

Där började vi resa genom blod, svett och tårar, men mest förtroende och kärlek. Kärleken till hästen som förändarde mitt liv och kärleken till mig som din människa. Vi båda älskade varanda super mke! Jag var i stallet så mke som jag kunde den dagen! Jag pysslade jätte mke med dig och började så smått med horsemanship. Du var hur pigg som helst och ganska stark. Där kom jag på mina 43 kilo och du på dina 500 kilo. Ganska stor skillnad faktiskt. Men det gick ganska bra ändå. Jag släppte dig i hagen där du rusade runt bocka och så. Det var så typiskt dig!

Dagen efter var jag i stallet ifrån klockan åtta till fyra på dagen. Jag började med att bara sitta i hagen och titta på dig. Sen tog vi in shettisarna och sen dig. Du var väldigt tveksamm, tjurarna var enorma och du var ganska rädd för dom. Sen red jag dig för första gången på hemma plan. Du var jätte härlig och vi hoppade ett litet hinder på 20 cm. Men du tyckte det var jätte roligt och vände hela tiden och skulle hoppa igen och igen. Du var en dröm som jag nt kunde fatta gått i uppfyllelse!